När innovatören försöker konstruera en glödlampa som aldrig går sönder, försöker entreprenören konstruera en glödlampa med en planerad brinntid på två år – så att konsumenten måste återvända och handla igen.
Skillnaden mellan fritt samhälle och socialistiskt samhälle kan enkelt synas om vi föreställer sig en innovatör som har uppfunnit en evig glödlampa, en sådan som aldrig går sönder. I fritt samhälle är utvecklingen given: innovatören (eller en entreprenör som köpte rättigheterna) upptäcker att glödlampan motsvarar människornas behov och börjar producera och sälja lampan och dra konkurrensfördelar. Varken staten eller andra producenter kan förhindra detta.
Under socialismen blir saken dock mycket mer komplicerad. Socialistiska samhällsplanerare har på förhand beräknat glödlampans brinntid på två år – därefter ska konsumenten återvända och handla igen. Den nya innovationen hotar plötsligt hela socialistiska samhällsplaneringen: statens inkomster minskas på ett oplanerat sätt, arbetskraften befrias lika oplanerat, de oplanerade arbetslösa kostar pengar. Hela planen går alltså åt skogen, statskassan läcker. Den eviga glödlampan ökar medborgarnas välstånd på den socialistiska statskassan bekostnad. Planekonomin faller sönder. Skandal! Lampan måste stoppas till varje pris.
Den första åtgärden blir att stänga gränserna för att stoppa införsel av antisocialistiska lampor. Sedan måste man förklara folket varför detta har skett. Att säga sanningen är att diskreditera hela iden om planekonomin. Därför måste man köra med hård propaganda. Yttrandefriheten blir socialismens nästa offer.
Hur kan man då sälja förbudet mot den eviga glödlampan till folket? Till exempel genom att utmåla dem som ”fiendens” verktyg. De som bodde i Sovjet i slutet på 1980-talet minns säkert kommunistiska pamflett om att de som dricker utländsk sprit går ”Tel Avivs ärende” (antisemitismen har blivit socialisternas eviga följeslagare just därför att det var lätt att exploatera redan etablerad fiendegestalt). Ett annat lite finare sätt är att säga att den eviga glödlampan är farlig för miljön (har ni tänkt på varför socialisterna har plötsligt omfamnat miljöalarmister).
Men människorna är inte dumma. Den primitiva propagandan säljer inte och uppfinningar som hotar socialismen ska fortsätta smugglas in. Nästa steg blig därför: terror och kontrollsamhället.
Det har vi redan sett i alla länder som någonsin i mänsklighetens historia införde socialism och planekonomi.
Socialismen och planekonomin går ut på den gamla förtryckarvisionen om eliten som planerar "enkla människans" liv "för dennes bästa". Det är därför socialismen ska synas som reaktionär högerideologi som inte har någonting med den riktiga vänstern att göra.
6 kommentarer:
Strålande analys - den om att minskad makt åt marknaden skulle leda till Stalins terror har ju jag som "oriktig vänster" aldrig hört förut. Klockrent, mycket seriöst!
Omg.
Nisse: i skillnad från socialistiska planerare är marknad ingen person eller grupp, den är mekaninsm. Det som kallas för "marknadens makt" är ingen makt som en grupp personer utövar, men mekanism av frivilig utbyte mellan medborgarna.
Socialistiska planerare däremot är en alldeles verklig grupp av människor som försöker att få sin vilja (plan) igenom och krossa allt som motsätter sig deras planer.
Det är därför socialism måste betecknas som fascistisk högerrörelse.
Så enligt dig är det socialister som sitter i Nokias, Ericssons lednings-utvecklingsgrupper och räknar ut att en mobiltelefon skall ha en beräknad livslängd på ca. 1,5 år.
Ting: mobiltelefonen har beräknad livslängd på ca. 1,5 år (om detta stämmer) helt enkelt därför att sådan livslängd skapar sådana relationer mellan priset och kvaliteten som efterfrågas av kunder. Presonligen skulle jag inte satsa på en telefon som skulle leva 2 ggr längre men kosta avsevärt dyrare. Om 1,5 år ska jag säkert vilja ha en ny telefon med framtidens tekniska finesser och modernare design.
Marknadsmässiga överväganden = omtanke om kunden. Annars flyr kunderna till konkurrenten.
Nu jämför du päron med jordgubbar. Planekonomi och socialism är inte samma sak precis som en fri marknad och kapitalism inte heller är samma sak. Båda sakerna kan kombineras olika. t.ex. kan man ha en fri marknad utan kapitalism (som flera anarkistiska tänkare förespråkar) eller så kan man ha planekonomi utan socialism. Systsmet i gamla Sovjetunionen beskrevs ju mycket riktigt som statskapitalism.
Staffan V: är inte begreppet statskapitalism självmotsägande? Om staten förvaltar och fördelar rikedomar det är väl per definition socialism. Sedan när det blev klart hur obehagligt det har blivit försöker socialisterna kalla det för någon-slags-kapitalism.
Visst inte alla socialister inför planekonomi. Till exempel i Sverige där socialisterna styrde större delen av den moderna historien har men fortfarande fri produktion. Socialdemokraterna (och deras barn nymoderaterna) utövar socialismen genom att kontrollera konsumtion (ta höga skatter och subventionera det socialisterna vill att man ska konsumera).
Skicka en kommentar