Ung Vänster: Israel ska förintas

Masken har fallit. Högerextrem socialistisk förening "Ung Vänster" börjar tala klarspråk. Det är inte Israels kontroll av Västbanken som utgör det som kallas för ockupation. Israels blotta existens är "ockupation" - och den ska upphöra. I ett inlägg på Ung Vänsters blogg som handlar om 60-årsdagen av Israels återskapande står det klar och tydligt, till och med i fet stil:

60 år av ockupation är nog - ockupationen måste upphöra

Så nästa gång ni hör någonting om att rasister, högerextremister och kommunister vill "bara ha fred" så ska ni veta vad detta innebär: fred på Israels ruiner.

Andra bloggar om: ung vänster, socialism, högerextremism, kommunism, "vänsterpartiet", israel

Dagens nazister

Fredrik Federley är "nazist".

Israeler är "nazister" (samt alla som stödjer Israels rätt att existera)

Moderaterna och alliansens arbetsmarknadspolitik är "nazism"

Utländska företag i Kina är "nazister".

Och dagens nya "nazister" är EU:


P.S. Ville tipsa alla politiska galningar att förutom "nazister" finns även andra , mindre laddade svärord. Men sedan kom jag på att vissa socialister även använder uttrycket "fjantig liten hög av kodynga"

Andra bloggar om: ssu, nazism

Rent hus i Italien

Högerextrema partier: socialister, kommunister och fascister, alltså alla radikala partier som tycker att medborgare saknar förmåga att fatta egna beslut och måste styras av "upplysta" makthavare är inte längre representerade i det italienska parlamentet. Lars Larsson/TT skriver:

Kommunistpartier, partier med socialism i namnet, gröna, fascister och halvfascister sveptes bort när 47 procent av väljarna röstade på Berlusconis block och 38 procent på Veltronis bara halvårsgamla PD.

- Det blir ett tråkigare parlament, sade extremhögerpartiet La Destras ledare Daniela Santanche, självproklamerad fascist, uppgivet om att vare sig öppna fascister eller kommunister får plats.

Det enda som är tråkiga med detta är att husrensningen skedde genom mer restriktiva vallagen. Det vore mycket bättre om folket bara vände ryggen till bruna och röda högerextremister.

Andra bloggar om: politik, italien, fascism, kommunism, högerextremism

ICA:s välståndsångestdämpande påsar

Plastpåsen inköpspris för butiker ligger runt 35 öre exklusive moms men de flesta butiker säljer den för 1,5 kronor. Deklarerad idé bakom detta är inte att profitera på försäljningen men omtanke om miljön: man förväntas att ta med sig påsen nästa gång man handlar och på sådant sätt minska miljöpåverkan.

Det fungerar inte riktigt: småborgarnas lindriga välståndsångest kan inte dämpas om goda gärningar är inte förknippade med smärre materiella uppoffringar. I detta fall är det ännu värre: man faktiskt sparar 1,50 kr och någon kan väl anta att man snålar med små pengar, inte gör en miljöinsats. Därför fortsatte försäljningen av plastpåsar med goda vinstmarginaler generera stora vinster för butikkedjor och konsumenterna demonstrerade sin godhet genom att handla KRAV- , Svanen- och rättvisemärkta varor.

Men nu kan även påsar dämpa medborgarnas välståndsångest: ICA har tagit fram en ECO-påsar som är tunna, nedbrytbara och knappast kan återanvändas. Nu när påsarna inte är länge miljöfarliga skulle man kanske kunna strunta i höga marginaler, men djupare förståelse av välståndsångestens natur ledde ICA till det enda rätta beslutet. Om en miljöpåse hade kostat mindre än en vanlig påse så skulle det förstöra hela glädjen. God medborgare med en billig påse skulle uppfattas som småsnål, och alla vet väl att skillnaden mellan småsnål och miljöhjälte ligger i 50 öre i extra uppoffring.

Därför blev ECO-påsens pris 2 kronor till stor glädje av alla inblandade parter.

Andra bloggar om: välståndsångest, ica, miljö

Urvacker israelisk sång i bulgariska Idol-tävlingen

En av de mest folkkära israeliska sånger Eucalyptus växte upp (חורשת האקליפטוס) har blivit tävlingslåt i bulgariska Idol-tävlingen. Lyssna på pantastisk uppträdande på hebreiska av Preslava Peycheva.



Via IsraeliGirl som även visar det klassiska uppträdandet av Ofira Gluska

Andra bloggar om: israel, musik, idol

Esbatis barnlikspornografi

Under de tio åren som jag läser väldigt mycket om Israelkonflikten har jag aldrig sett en enda bild på ett blodigt lik av en israel, varken vuxen eller barn. Samtidigt frossar "vänsterpartiets" programförfattare Ali Esbati i närbilder på döda palestinska barn. Det finns dussintals sådana på hans blogg och på sistone publiceras sådana bilder allt tätare och inte längre kopplade till konkreta våldshändelser. Esbati publicerar blodiga barnlik nästan varje gång Israel kommer på tal helt oavsett sammanhanget.

Verkligheten är tyvärr sådan att barn dör och lamslås på bägge sidor. Palestinska terrorister riktar ofta sina attacker mot israeliska barn, specifikt och avsiktligt. Palestinska barn lika tragiskt dör också, oftast när dem hamnar mitt i jakten på palestinska terrorister som tar skydd i tätbefolkade områden. Inte sällan används palestinska barn som mänskliga sköldar för palestinska terrorister och den militära infrastrukturen.

Det finns dock stor skillnad vad händer med de lilla kropparna efter döden. Israeliska barn begravs i tyst sorg, inga likfoton tas, man ser ibland bara diskreta bilder på sörjande föräldrar som inte gör mediecirkus av sin sorg.

På den palestinska sidan förvandlas varje barnkropp till en värdefull medietrofé. Man går omkring med lilla liken och palestinska fotografer tar bild på dem i alla möjliga konstellationer (en av de mest väldokumenterade medieparader med döda kroppar skedde dock i Libanon). Sedan ställer man ut kroppar och tar in andra barn: bilden på levande barn som med stora ögon ser på döda har blivit likfetischismens kanon.

I någorlunda sansad politisk debatt saknar skrämmande likbilder betydelse. Israelkonflikten handlar inte om vem kan ta mest vidriga bilder på dödade barn (och Israel som sagt inte är med i ”tävlingen”). Esbatis barnlikspornografi är helt irrelevant i frågan om vem som har rätt och vem som har fel, oavsett var man står i frågan. Likbilderna är menade att framkalla emotionell reaktion, väcka hat och hets på ryggradsnivå, koppla bort hjärnan så att politiska argument tillintetgörs och debatter styrs av det mest primitiva hatet.

Oerhört lågt och vidrigt.

Andra bloggar om: Ali Esbati, mediekritik, Israel, Palestina, vänsterpartiet, rasism, barnlikspornografi

Wahlström, Shamir och "den judiska världsordningen"

Johannes Wahlström som för tre år sedan sparkades från Ordfront magasin efter att ha förfalskat en rad intervjuer med svenska journalister är nominerad till Journalistförbundets styrelse. I tidningen Journalisten hävdar nu Wahlström att journalisternas dementier berodde på "personliga problem" som annars skulle drabba dem (tydligen menas att de skulle väcka vrede av "Israels regim" som enlighet Wahlström "styr svenska medier"):

Efteråt berättade dem för mig hur kritiken av deras arbetsförhållanden skulle innebära personliga problem för dem. Av hänsyn till de inblandade valde jag då att inte gå vidare i ämnet.

Med andra ord, menar Wahlström att han är martyr och svenska MÖ-korrespondenter som skarpt dementarat hans falsarium (Lotta Schüllerqvist, Peter Löfgren m fl) är fega marionetter och förrädare.

Varför Wahlström förnedrar sig nu igen är svårt att säga. Tror han verkligen på att människor ska svälja hans nya lögner? Räknar han med att korrespondenterna ska rapportera ännu mer israelkritiskt av rädsla att bli utpekade som marionetter? Eller är hans verklighetsuppfattning så förvrängd att han helt enkelt tror på sina egna lögner?

Det sista är mycket möjligt. Man ska inte glömma att Wahlström växte upp med far som på allvar tror på judisk världskonspiration (både mot världen och mot Kristus), ZOG, legender om judiska ritualmord etc.

Medan Wahlström framställer svenska mellanösternkorrar som marionetter av "Israels regim", utkämpar hans far Adam Ermas a.k.a. Israel Shamir personlig vendetta mot hans f.d. spanska översättare Manuel Talens. Talens ”underkastade sig den judiska världsordningen” genom att ta avstånd från Ermash-Shamir efter att han lät sin bok publiceras i ett nazistiskt förlag som hyllar Hitler. Ermash-Shamir skriver:

I do not enjoy being in the same trench (as you put it) with a Christ-denier like you, but political activity is not Thai massage, and enjoyment is not the main point of it. For me, our struggle is not a social activity, it is a battle for life and death. In this battle, you became a liability because you block my message from reaching people.

Why Hitler is so important to you? How do you survive in Spain among people who supported Franco, a staunch ally of Hitler? Why don't you object if an author of ours is being published by a Jewish publisher, say by the New York Times which is on record of publishing favorable to Sharon texts?

[…] Your deadly fear of Hitler makes you a weak link for it (together with your denial of Christ) indicates your submission to the Jewish ordered universe.

Ermash-Shamir som under många år har förespråkat samarbete mellan kommunister och "strikt antisionistiska" nazister ser motviljan mot sådant samarbete som förräderi mot hans "kamp på liv och död" och underkastelse till "den judiska världsordningen".

Hans son Johannes Wahlström menar att svenska mellanösternkorrespondenter är till sådan grad underkastade och skräckslagna att de förlorat all integritet och ljuger och förråder för att behaga sina herrar.

Har man vuxit upp med konspirationsteorier om den judiska världsordningen så påverkar det synen på omvärlden. Intervjuar man världsordningens vasaller så lyssnar man inte på vad de säger, men på vad man tror de skulle säga om de inte hade varit rädda.

Med denna bakgrund är det inte helt omöjligt att Johannes Wahlström faktiskt tror på det han säger om svenska MÖ-korrespondenter.

Andra bloggar om: Johannes Wahlström, Adam Ermash, Israel Shamir, Ordfront, Journalistförbundet, antisemitism