ICA:s välståndsångestdämpande påsar

Plastpåsen inköpspris för butiker ligger runt 35 öre exklusive moms men de flesta butiker säljer den för 1,5 kronor. Deklarerad idé bakom detta är inte att profitera på försäljningen men omtanke om miljön: man förväntas att ta med sig påsen nästa gång man handlar och på sådant sätt minska miljöpåverkan.

Det fungerar inte riktigt: småborgarnas lindriga välståndsångest kan inte dämpas om goda gärningar är inte förknippade med smärre materiella uppoffringar. I detta fall är det ännu värre: man faktiskt sparar 1,50 kr och någon kan väl anta att man snålar med små pengar, inte gör en miljöinsats. Därför fortsatte försäljningen av plastpåsar med goda vinstmarginaler generera stora vinster för butikkedjor och konsumenterna demonstrerade sin godhet genom att handla KRAV- , Svanen- och rättvisemärkta varor.

Men nu kan även påsar dämpa medborgarnas välståndsångest: ICA har tagit fram en ECO-påsar som är tunna, nedbrytbara och knappast kan återanvändas. Nu när påsarna inte är länge miljöfarliga skulle man kanske kunna strunta i höga marginaler, men djupare förståelse av välståndsångestens natur ledde ICA till det enda rätta beslutet. Om en miljöpåse hade kostat mindre än en vanlig påse så skulle det förstöra hela glädjen. God medborgare med en billig påse skulle uppfattas som småsnål, och alla vet väl att skillnaden mellan småsnål och miljöhjälte ligger i 50 öre i extra uppoffring.

Därför blev ECO-påsens pris 2 kronor till stor glädje av alla inblandade parter.

Andra bloggar om: välståndsångest, ica, miljö

Utsäppsrätterna förlänger oljeåldern

Teknologie doktor Lars Bern framför idag i SvD mycket klarsyn vetenskaplig kritik av idén att miljöutmaningar kan genom bioenergin och utsläppsrätter, det som tyvärr har blivit en blocköverskridande fix idé. Slutsatsen att vi ska i stället satsa på infrastruktur för att fånga in och distribuera solenergi är också imponerade. Det skulle lösa många problem i miljö-,energi- och världspolitiken.

Bern påvisar också att utsläppsrätter inte kan lösa miljöproblemen, dels för att produktion av organiska drivsmedel orsakat utsläppen på andra hål, dels för att utsläppen ska ändå börja slut öka i takt med att reserver av olja, kol och naturgas ska minskas.

Jag skulle nog dra ännu mer långtgående slutsatser: handel med utsäppsrätter är direkt kontrproduktiv från miljösynpunkt. De som vinner på stabil och återhållsam konsumtion av bränsle är just producenter av olja, kol och naturgas. Den dämpar marknadens oro över att bränsle ska närma sig slut i allt snabbare takt, minskar marknadens intresse att investera i produktion och distribution av solenergi och på sådant sätt förlänger oljeåldern. Utan utsäppsrätterna skulle det finnas mycket större sannolikhet att oljeålden skulle ta slut mycket tidigare än världsreserver av olja, kol och naturgas.

Det är absolut ingen slump att t ex Ryssland hör till stora entusiaster över Kyotoprotokollet.

Andra bloggar om: politik, miljö, Lars Bern, energi, ekonomi, solenergi, Kyotoprotokollet, Ryssland