National- och "vänster"-socialister samarbetar

Skillnaden mellan national- och ”vänster”-socialister är att nationalsocialister hatar ”kommunister” medan ”vänster”-socialister hatar ”nazister”.

De båda socialistiska inriktningarna är i samma grad besatta av judar. Nationalsocialister påstår att judar är ”kommunister” medan ”vänster”-socialister hävdar att judar är ”nazister”

Under det senaste decenniet har national- och ”vänster”-socialister byggd ett omfattande gemensamt nätverk för att bekämpa judarna. Spindeln i detta nätverk är numera ökände svenske högerextremisten Adam Ermash (även känd som Jöran Jermas, Robert David och Israel Shamir). Ermashs verksamhet i Sverige kretsar kring socialistiska föreningen FiB/Kulturfront. Hans mest trogna vapendragare är Jan Myrdal, Lasse Wilhelmson samt Ermashs son Johannes Wahlström (mannen som sparkades från Ordfront efter att ha förfalskat intervjuer med svenska journalister och som ligger bakom ”nyhetsbyrån” IMEMC). På Ermashs egna hemsida kan man hitta några av hans texter översatta från engelska till svenska av neonazisten Lars Adelskogh. En artikel är faktisk värd att bli citerad för att visa de antisemitiska socialisternas intellektuella nivå:

”Karl Marx hette sonsonen till en rabbin i Trier. Han växte upp i kyrkan. Marx profeterade faktiskt på 1840-talet att Amerika skulle bli en judisk stat och omfatta den judiska ideologin om girighet och främlingskap. Detta förklarar judars framgångar: det är ju bara naturligt att judar har bättre framgång i den judiska staten.”

I Ryssland publiceras Ermash mest i ultranationalistiska tidningar. De som kan ryska ska definitivt inte missa en av hans senaste artiklar där han ”bevisar” att Sovjets sista president Mikhail Gorbatjov på ett sjukligt sätt dras till avföring. Av detta drar han slutsatsen att Rysslands president Vladimir Putin måste styra Ryssland i all evighet. Ryska antisemitiska socialister har intellekt ungefär på Jinge-nivå. Därmed anpassas argumentationen.

Lasse Wilhelmson är en av Ermashs närmaste vapendragare i Sverige. Förut publicerades han mest på Ermashs hemsida, men nu har han tillgång till spalter på FiB/Kulturfront. Wilhelmson var den förste ordföranden i det socialistdominerade nätverket Bojkotta Israel (nazister har förresten också ett nätverk med samma namn). På sistone har han blivit kontroversiellt i mer ”kultiverade” socialistiska kretsar men fortsätter att hyllas i vissa antisemitiska socialistbloggar närstående högerextrema ”vänsterpartiet” .

Andra bloggar om: politik, socialism, nazism, högerextremism, antisemitism, Adam Ermash, Israel Shamir, Lasse Wilhelmson, Johannes Wahlström, IMEMC, Jinge

LAS vs jämlikhet

Trots socialisternas försök att framställa sig som ”vänster” tyder allt på att socialismen i själva verket är högervriden (och i vissa fall högerextrem) ideologi. Ser man på de klassiska vänsteridealen: Frihet, Jämlikhet, Broderskap, så inser man att socialismen pekar åt det motsatta hålet.

Låt oss titta på den socialistiska Lagen om anställningsskydd (LAS) utifrån jämstelhetsperspektiv. Lagen är tydligen konstruerad för att ge privilegier till vissa sociala grupper på bekostnad av andra för att skydda den socialistiska maktbasen. LAS ger privilegier till dem som varit anställda längre: i fall av arbetsbrist kan de inte sägas upp även om det finns duktigare anställda med kortare anställningstid. Lidande blir de som är nya på företaget. På sådant sätt garanterar LAS att alla anställda någonsin hamnar i underprivilegierad ställning. Särskild utsatta blir de som är benägna att byta arbetsplats oftare, de hamnar i svag position om och om igen.

Vad vinner socialisterna på det? Nya underprivilegierade anställda känner sig osäkra. De söker sig därför till strukturer som utlovar mer säkerhet på arbetsplatsen. Sådan struktur är facket. Fackligt medlemskap kan vara särskilt fördelaktigt när man hamnar på gränsen mellan dem som ska sägas upp och dem som får vara kvar. Men det betyder inte att man får vänta med att ansöka om fackligt medlemskap: för att få det fullständiga skyddet ska man vara medlem i ett år.

Senare om man jobbar längre och hamnar i privilegierad ställning är man inte särskild benägen att lämna facket heller: dels kan man byta jobb och hamna i underprivilegierad ställning igen, dels köper många den socialistiska propagandan om att det är nu dags att ge tillbaka, omedvetna om att pendlandet mellan privilegierad och underprivilegierad ställning är ett sätt att öka fackets makt.

LO stöd till Socialdemokraterna i valet 2002 uppgick till 516 miljoner kronor. Detta är 6 gånger mer pengar per capita än G W Bushs valkampanj i USA. [Källa]

Det socialisterna gör är en klassisk högerknäpp: att dela ut privilegier för att stärka sin maktbas.

Andra bloggar om: politik, socialism, LAS, LO, facket

Socialism och slaveri

Slaveriet kunde existera i hundratals år därför att slavdrivarnas ekonomiska planering inte hotades av externa faktorer: nya uppfinningar hörde till ovanligheten, handelsutbyte var begränsad, trycket var inte uppfunnen och slavarna kunde inte söka alternativa vägar att tillfredsställa sina behov förutom att förlita sig på slavdrivarnas planering. Det förstod även Karl Marx när han fastställde att socialismen kunde byggas bara universellt och globalt – eller inte alls.

Formellt förnekar socialisterna inte frihet. Men de talar istället om ”ekonomisk frihet” (eller under senare år ”ekonomisk demokrati”). Med det menar dem inte frihet att bedriva näringsverksamhet, tvärt om vill de att ekonomisk planering ska ligga helt i de styrande socialisternas händer. ”Ekonomisk frihet” betyder att socialisterna befriar medborgare från ekonomiska bekymmer i utbyte mot att medborgaren ska avstå från egen ekonomisk initiativ. Alltså, precis som slavdrivarna gjorde. Socialisterna lovar dock att vara upplysta och oerhörd lyhörda slavdrivare (så länge man inte försöker att förbättra sitt liv på ett sätt som inte ingår i socialisternas planering).

Men likheter mellan socialismen och slaveri ligger faktisk ännu djupare på filosofisk nivå. Socialisterna i utbyte mot ekonomiskt monopol lovar att etablera välstånd och rättvisa. Detta innebär att de tror att de besitter den absoluta sanningen av vad är rätt, fel, rättvist och icke, vilka värden ska tillgodoses och vilka Staten kan strunta i. Vanlig människa förnekas rätten att definiera sin moraliska skala. Det är precis samma syn på medborgarna som slavdrivarna hade på sina slavar.

Andra bloggar om: politik, socialism, ekonomi, slaveri, marx

Evig glödlampa som socialismens största hot.

När innovatören försöker konstruera en glödlampa som aldrig går sönder, försöker entreprenören konstruera en glödlampa med en planerad brinntid på två år – så att konsumenten måste återvända och handla igen.

En socialistisk blogg

Skillnaden mellan fritt samhälle och socialistiskt samhälle kan enkelt synas om vi föreställer sig en innovatör som har uppfunnit en evig glödlampa, en sådan som aldrig går sönder. I fritt samhälle är utvecklingen given: innovatören (eller en entreprenör som köpte rättigheterna) upptäcker att glödlampan motsvarar människornas behov och börjar producera och sälja lampan och dra konkurrensfördelar. Varken staten eller andra producenter kan förhindra detta.

Under socialismen blir saken dock mycket mer komplicerad. Socialistiska samhällsplanerare har på förhand beräknat glödlampans brinntid på två år – därefter ska konsumenten återvända och handla igen. Den nya innovationen hotar plötsligt hela socialistiska samhällsplaneringen: statens inkomster minskas på ett oplanerat sätt, arbetskraften befrias lika oplanerat, de oplanerade arbetslösa kostar pengar. Hela planen går alltså åt skogen, statskassan läcker. Den eviga glödlampan ökar medborgarnas välstånd på den socialistiska statskassan bekostnad. Planekonomin faller sönder. Skandal! Lampan måste stoppas till varje pris.

Den första åtgärden blir att stänga gränserna för att stoppa införsel av antisocialistiska lampor. Sedan måste man förklara folket varför detta har skett. Att säga sanningen är att diskreditera hela iden om planekonomin. Därför måste man köra med hård propaganda. Yttrandefriheten blir socialismens nästa offer.

Hur kan man då sälja förbudet mot den eviga glödlampan till folket? Till exempel genom att utmåla dem som ”fiendens” verktyg. De som bodde i Sovjet i slutet på 1980-talet minns säkert kommunistiska pamflett om att de som dricker utländsk sprit går ”Tel Avivs ärende” (antisemitismen har blivit socialisternas eviga följeslagare just därför att det var lätt att exploatera redan etablerad fiendegestalt). Ett annat lite finare sätt är att säga att den eviga glödlampan är farlig för miljön (har ni tänkt på varför socialisterna har plötsligt omfamnat miljöalarmister).

Men människorna är inte dumma. Den primitiva propagandan säljer inte och uppfinningar som hotar socialismen ska fortsätta smugglas in. Nästa steg blig därför: terror och kontrollsamhället.

Det har vi redan sett i alla länder som någonsin i mänsklighetens historia införde socialism och planekonomi.

Socialismen och planekonomin går ut på den gamla förtryckarvisionen om eliten som planerar "enkla människans" liv "för dennes bästa". Det är därför socialismen ska synas som reaktionär högerideologi som inte har någonting med den riktiga vänstern att göra.

Andra bloggar om: politik, socialism, ekonomi