”Jag har aldrig påstått att Sakine bett om ursäkt för innehållet i krönikan. Jag har påstått att den ursäkt vi skrev, skrev vi tillsammans. I den ber vi inte om ursäkt för sakinnehållet, utan för om någon känt sig kränkt över innehållet.”
Så skriver Citys chefredaktör Mikael Nestius om numera ökända fallet då City bad om ursäkt för Sakine Madons krönika som upprörde en grupp kemalistiska svenskturkar.
(Se kommentar av Mikael Nestius från Tisdag 20 Maj 2008 kl 12:00)
Hmm… är det inte lite absurd att be om ursäkt för andras känslor när man står för sakinnehållet? Om jag säger att Nestius behandlar sina skribenter på ett maktfullkomligt och respektlöst sätt – och står för detta – ska jag be honom om ursäkt för att han kanske blivit ledsen av att läsa det?
Det absurda med att människornas känslor ska styra vad vi får eller inte får skriva är en återkommande tema i Sakine Madons texter (numera borttagna från Citys webbplats, men andra finns t ex i Expressen). Alla som har läst hennes krönikor vet att hon är den sista människan som skulle be om ursäkt för att andra känner sig kränkta.
Och visst gjorde hon inte det.
Andra bloggar om: sakine madon, city, mikael nestius
2 kommentarer:
jag brukara känna mig djupt kränkt över att andra männsikor känner sig kränkta av mina vettiga åsikter. de måste vara helt dumma i huvudet.
NÄR MAN STÅR FÖR "SAKINE"-HÅLLET MENAR DU VÄL? EN RUTINERAD KRITIKER MÄRKER ALLT
PUSS
Skicka en kommentar