"kombination av nationalismen och socialismen inom ramarna för internationell solidaritet, det vill säga vägen av Nasser, Castro, Morales, Chavez och ska vi tillägga vägen av Myanmar".
Återigen, bekräftar Ermash sambandet mellan ”vänster-” och nationalsocialister.
En annan supporter för burmesiska massmördare är högerextrem kanadensisk kommunist Stephen Gowans på den antiglobalistiska sajten Global Research. Gowans hävdar att USA:s ilska mot juntan beror på Burmas protektionism, isolerad ekonomi, restriktioner mot utländska investeringar och avsaknad av skydd för privat egendom - alltså enbart positiva företeelser från fascistoida socialisternas synpunkt. Slutsatsen är:
"Those who are ready to jump on the demonize-Myanmar-bandwagon should understand whose agenda they’re advancing -- and what its goals really are".
Observera även att de båda herrarna kallar Burman för Myanmar, benämningen som infördes av juntan och inte erkänns av demokratiska krafter.
Andra bloggar om: politik, socialism, Burma, Adam Ermash, Israel Shamir, Stephen Gowans, antiglobalism
17 kommentarer:
Gowans hävdar att USA:s ilska mot juntan beror på Burmas protektionism, isolerad ekonomi, restriktioner mot utländska investeringar och avsaknad av skydd för privat egendom
Ja, vad tror du då?
Swayer: jag tror att allt detta ingår i det samlade begreppet "tyrani" som både USA och vi i Europa protesterar emot. Men för socialistiska högerextremister spelar det ingen roll hur burmeserna har sig. Det enda som är viktigt är att USA står på andra sidan. USA-hatet framför allt.
Det intressanta i kontexten är ju det faktumet att kommunisterna i Burma är de som protesterar med demonstranterna. Tillsammans med munkarna kan man se röda flaggor med hammaren och skäran.
Är väl det som är problemet Vasserman. USA bryr sig inte om demokrati utan bara sin dominans och makt. Som alla vet har Bush inte någon som helst moral eller trovärdighet att tala om mänskliga rättigheter. Det blir bara fånigt.
Ja det finns ett kommunistparti i Burma som förföljts hårt av juntan.
Swayer, Kristoffer Ejnermark: det är inte alls konstigt att kommunister kämpar mot den socialistiska juntan. Så brukar det alltid vara: olika slags socialister vill ge privilegier till olika sociala grupper och inte kan samarbeta. Därför att förbjuda alla andra ("oäkta") socialistiska rörelser brukar vara den första åtgärden av socialister som griper makten: i bolsjevikiska Ryssland förbjöd Lenin först mensjevikerna och socialister-revolutionärer (SR-partiet). I nazi-Tyskland förbjöd Hitler klassiska socialister och kommunister (men gav order att utan tvekan ta emot "rasrena" ex-kommunister i NSDAP). I Vitryssland började Lukasjenko med juridiska påtryckningar sabba kommunister och socialdemokrater (han lyckades dock splittra kommunisterna och en del underkastade sig och blev i praktiken maktens marionetter). I Syrien tolererar regimen bara de partier som genom deltagande i National Progressive Front accepterar Baaths ledande ställning. Nazister till exempel var förbjudna tills de gick med i NPF.
Det faktumet tycker jag säger en hel del om högerapologeterna som är ivriga att titulera juntan Burma som "socialsitiskt". Inte ens borgarmedian titulerar Burma så.
I Ryssland var förbudet i verkligheten inte något egentligt förbud. Dessutom var det tänkt som tillfällighet när landet var under krig och invasion.
Att sedan blanda in det högerkonservativa Nazi-Tyskland i kontexten är bara korkat. Bara extrema titulerar den högerstaten som "socialistisk".
Skall väl tillägga också att återinförandet av de andra socialistiska partierna i Ryssland hindrades av den stalinistiska kontrarevolutionen.
Kristoffer Ejnermark: socialism definieras som ett system då produktion och rikedomar fördelas av staten. Svara nu vilka som fördelar rikedomar i Burma?
Jag är vänstermänniska i den klassiska 1789-års definition av detta begrepp, alltså ingen högerapologet. Det verkar däremot att är högerapologet är du.
Att sedan blanda in det högerkonservativa Nazi-Tyskland i kontexten är bara korkat. Bara extrema titulerar den högerstaten som "socialistisk".
Kan du nämna EN socialistisk stat som inte är högerstat? Socialism är ett system byggd på förtryck och ojämlikhet. Därför kan inte socialiststat vara någonting annat än högerstat.
Kristoffer Ejnermark: efter att ha bläddrat igenom din blogg tar jag mitt antagande tillbacka: du är inte precis någon högerapologet. Jag är faktiskt imponerad av dina ställningstagande va gäller Nicaragua, religiösa kufar och ditt stöd till Isabella Lund. Du har vissa grundläggande vänstervärderingar kombinerade med högerideer att statlig kontroll kan skapa rättvisa. En rätt förvirrad ställning, skulle jag nog säga.
vasserman:
Din definition av "socialism" har stora liknelser till vad man annars kallar för stalinism. Alltså en högkoncentrerad stat som bestämmer allt genom en nomenklatura. Detta är dock ingen socialist som tror på längre, förutom kanske någon virrpanna i KP (Kpmlr).
Stalinism är en form av högeridé-massa. Men är också inte ett likhetstecken med fascism som Nazityskland. Idén om en stark centraliserad statstruktur med en utbredd byråkrati håller jag med om är en klassisk högeridé. Men socialism (läs exempelivs den kända marxistteoretikern Ernest Mandel) går ut samtidigt som en socialisering/demokratisering av produktionen också med en reell decentralisering genom exempelvis demokratiska arbetarråd. Att viktiga funktioner tas över av folket själv från staten, detta är socialiseringen som samtidigt är etn definition av en avveckling av staten.
Iden om demokratiska arbetarråd kan jag bara applådera - så länge arbetarna äger företaget de bestämmer över. Däremot är det inte rimligt att låta "arbetarråd" styra någon annans egendom. Det skulle i så fall innebära för det första att man får kontroll över rikedomar som man inte själv anskaffat och för den andra att man har frihet att styra egendom, men saknar ansvar för sina beslut (det är väl klart att det är ägaren och inte arbetarna som främst skulle drabbas av omdömeslösa beslut).
Sedan noterar jag att din vilja att decentralisera (som jag kan bara hålla med) dissonerar med din önska att driva skolor bara i offentlig regi. Detta skulle innebära enorm maktkoncentration och avsaknad av alternativ både för lärarna och elever.
Ingalunda. Visst tycker jag att skolan och sjukhusen skall vara offentligt ägda istället för privatiserade. Men så nämner jag också att det idagens kapitalistiska utslagningssamhälle så behövs det vissa undantag. Som specialskolor av något slag.
Som jag fattat det är skolan idag ett kommunalt ansvar, och det är ju i sig ett ganska stort decentraliserat steg. Problemet här är ju snarare att kommunerna använder de statliga medlen för skola till något annat, så bättre öronpengar borde vara bättre. Men annars tror jag kommunerna är en utmärkt arena kombinerat naturligtvis med ett ökat demokratiskt utrymme för både lärarna, eleverna och föräldrarna.
Det är ingen överraskning att Ermash aka Shamir, Fib-svinstians gullegris, hyllar Burma-juntan. Jag tror att de flesta ur kloakvänster håller med honom. Kombination av statlig ägande, stark statlig makt, nationalism och diktatur har för brunrött slödder enorm dragningskraft. Det blir intressant om avkomman, mediaforskare, Yohi kommer med en hyllnings artikel i (M)Ordfronten.
Det intressanta i kontexten är ju det faktumet att kommunisterna i Burma är de som protesterar med demonstranterna.
Varför ska det vara intressant. Det är typiskt kommunistiskt beteende. Kommunistiska sekter brukar utnyttja folkets strävande efter demokrati för att flytta fram sina positioner, inte för att hjälpa demokrati på fötter. DEt gäller också länder där en annan kommunistisk sekt har för tillfälle makten. Det finns gott om exempel, postwar Östeuropa med Tjeckoslovakien, Polen och Ungern, Kuba, Bolivia etc.
Det finns ingen demokratisk kommunism. Stalinism var högsta nivå som kommunism kan nå och dess nationalistiska variant är NSDAP.
Svenska kommunister ”beskriver” nazisternas invasion av Norge:
Det är de små staternas beskyddare England och Frankrike, som med sin flagranta kränkning av Norges suveränitet framkallar detta läge.
Inom socialismen kan finnas enstaka naiva individer som tror på ”arbetardemokrati”, men socialism med sin konfiskationsnatur kan aldrig bli rumsren. För eller senare tar nomenklaturens diktatur över.
Det är intressant att du tar "kommunistiska exempel" på ju stalinistiska modeller (Tjeckoslovakien, Polen och Ungern, Kuba, Bolivia etc).
Stalinism är i självaverket en antikommunistisk och dogmatisk förvrängning av den marxistiska terminologin. Det vet alla som har någorlunda förståelse i marxistiskt teori, och i kommunistisk rörelse.
Suck, när skall alla gammla antikommnister krypa ut ur sin Kalla-Krigs-gyttja?
Som ett lustigt sammanträffande var det först efter stalinismens kollaps man förstod att den inte stod för Äkta marxism. Vilket däremot maoismen gjorde, som i efterhand dock upptäcktes ha förvrängt och missförstått socialismens innebörd. Bara på Kuba fanns det riktig marxism, tills Castro dog, för då förstod man att nja,... detta var snarare...
Frågan är kort sagt hur man inför Äkta marxistisk kommunism när man först i efterhand märker om man valt rätt, eller tyvärr fått en lägermarxism ur högen av oäktingar.
Det senare tycks ju besvärande vanligt.
Skicka en kommentar